~♥~ Annette Björkman ~♥~

I fredags började Sune se lite sliten ut men han åt och drack som vanligt.

Den natten drömde jag att han lämnat oss.

Jag ropade och letade efter han på lördagsmorgon men han dök aldrig upp.

På eftermiddagen var Magnus ute och ropade och fick svar. Han skrek till svar, reste sig upp på vingliga ben och lät sig bäras in.

Vi bar in han, bäddade mysigt och såg till att han fick i sig vatten. Då han ofta har problem med magsår trodde vi att det var så även denna gång.

Han piggnade till lite och gick till och med upp för trapporna för att vara med grabbarna.

Söndagen blev hyfsad bra men på kvällen blev andningen tung och ansträngd. 

Natten blev jobbig för oss alla.

 

Vi bestämde oss att ta han till veterinären redan kl 07.00 och hoppas på att det fanns någon där.

Underbara Tore var på plats och tog hand om vår prins. Han hade 35grader i feber och mådde inte alls bra.

Jag åkte till jobbet medan de gick igenom och röntgade honom. Runt klockan 10 kom tyvärr samtalet om att han somnat in av sig själv. Lungorna var fulla med vatten och kanske till och med tumörer.

 

Nu sover han gott utan smärtor min älskade och gosiga katt!

Mitt i allt elände är jag ändå otroligt tacksam över att han lät oss ta hand om han de sista dygnet.

Vi fick gosa och pyssla om han så mycket han orkade.

Hade varit jobbigt att idag gå ut och leta efter han och i värsta fall aldrig hitta han.

 

 

 

 

 

 

 

Nu kan vi sörja, minnas och gå vidare.

 

Vila i frid våran prins!