Antagande
Fick mig min vanliga underbara PW idag känner att min ork är på väg tillbaka fast huvudet är fullt med snor ;)
Det kom ett mail en fredag för tre veckor sen, med rubriken:
"Olof the spammer"
Personen som skickat mailet berättade att han just fått ett nyhetsbrev från ett annat företag.
Eftersom avsändaren säljer föreläsare (bland annat mig) såantog personen ifråga att jag givit ut min e-postlista till det här företaget.
"...det är osmakligt av er att sprida insamlade email-adresser till tredje part utan min tillåtelse."
Jag skrev tillbaka något i stil med att han inte behövde antanågot utan att ta reda på fakta först. Jag berättade att det här företaget hade köpt sina adresser från tex PAR-registret och att jag aldrig skulle ge bort min e-postlista till tredje part.
Personen bad då om ursäkt för det felaktiga antagandet. Tackar för det, helt okej, saken utredd.
Det där mailet visar ändå något. Visst är det lätt att man ser en sak och sen en annan och därigenom antar att det ena hänger ihop med det andra. Men stämmer det där antagandet?
Egentligen borde vi inte anta något innan vi tar reda på hur det ligger till. Jag går dock in i den fällan också ibland.
Låt oss kolla om du och jag också antar saker:
*Du får inte svar på ditt mail så snabbt som du hoppats.
Vad antar du?
*Du passerar en kollega, som inte hejar på dig.
Vad antar du?
*Någon gäspar under mötet.
Vad antar du?
*Du lämnar in ett förslag till förbättring på arbetsplatsen, men du får ingen respons.
Vad antar du?
*Någon i publiken lämnar lokalen mitt under ditt anförande.
Vad antar du?
Det är klart att både du och jag antar saker i de här lägena, men frågan är vad? Jag kan nästan anta att det vi antar ofta inte stämmer, eller hur? Så nästa gång något liknande händer, testa en av två saker:
1. Ta reda på hur det verkligen ligger till istället för att anta.
Våga fråga om det riktiga svaret. "Jag ser att du går så fort jag kommer in i fikarummet. Vad beror det på?"
Först när vi slutar anta en massa saker kan vi sluta lägga ihop saker som inte hänger ihop. Våga ifrågasätta dina antaganden och fråga dig själv:
"Hur vet jag det?"
Det blir den magiska frågan. Ställer du dig den frågan, ja då behöver man heller inte skicka mail med rubriken 'Olof the spammer' utan kan istället maila och fråga hur det ligger till.
Antaganden behövs bara när vi inte vet.
Här kommer alternativ nr två:
2. Anta att det beror på något som gör att du kan behålla en bra känsla inombords.
Ibland är det svårt att ta reda på fakta, så ska du ändå anta något, anta till din egen fördel, eller anta åtminstone något som är konstruktivt.
"Personen som gäspar har säkert bara sovit två timmar men ville ändå vara med på mötet och har faktiskt bara gäspat en gång. Fantastiskt!"
"Att Peter inte hejade berodde antagligen på att han inte såg mig, eller var i helt andra tankar. Händer det igen ska jag dock ta reda på fakta."
Veckans Peptalk:
Ta reda på fakta eller anta något konstruktivt. Om du har för vana att anta det värsta eller sämsta så kan du ha sabbat den dagen eller gått och retat dig över antagna spammail helt i onödan, så spara det värsta tills det verkligen behövs, okej? Använd det antagandet som sista alternativ, inte första.
Ha en go vecka, håll huvudet högt och låt inget få knäcka dig utan bara göra dig starkare så hörs vi igen nästa måndag! Det antar vi!
~
Dagens funderingar handlade om mitt peptalk mail från Olof Röhlander som kom igår.
Det handlar om att vi lätt antar en massa saker och gärna går och retar eller irriterar oss på dessa antaganden.
~
Olof frågar:
Låt oss kolla om du och jag också antar saker:
*Du får inte svar på ditt mail så snabbt som du hoppats.
Vad antar du?
*Du passerar en kollega, som inte hejar på dig.
Vad antar du?
*Någon gäspar under mötet.
Vad antar du?
*Du lämnar in ett förslag till förbättring på arbetsplatsen, men du får ingen respons.
Vad antar du?
*Någon i publiken lämnar lokalen mitt under ditt anförande.
Vad antar du?
*Du får inte svar på ditt mail så snabbt som du hoppats.
Vad antar du?
*Du passerar en kollega, som inte hejar på dig.
Vad antar du?
*Någon gäspar under mötet.
Vad antar du?
*Du lämnar in ett förslag till förbättring på arbetsplatsen, men du får ingen respons.
Vad antar du?
*Någon i publiken lämnar lokalen mitt under ditt anförande.
Vad antar du?
~
Visst är det så att alla antar alldeles för ofta och säkert även antar något som inte ens är sant.
Han rekommenderar alla att fråga omg rätt ut vad man antar och få ett svar.
~
Min fundering idag är om man ställer frågan får man ett äkta svar eller en vit lögn?
Jag känner massor av underbara människor som skulle svara ärligt men jag vet minst lika många som jag skulle tvivla på om svaret är sant.
~
Det enda jag kan konstatera idag är att man antar saker lite för ofta och till ingen nytta.
Så nu skall jag försöka att låta bli att anta (så mycket ;)
~
OLOF RÖHLANDERS HELA PEPTALK BREV denna veckan för er som missat!
~
Dessa antaganden
Det kom ett mail en fredag för tre veckor sen, med rubriken:
"Olof the spammer"
Personen som skickat mailet berättade att han just fått ett nyhetsbrev från ett annat företag.
Eftersom avsändaren säljer föreläsare (bland annat mig) såantog personen ifråga att jag givit ut min e-postlista till det här företaget.
"...det är osmakligt av er att sprida insamlade email-adresser till tredje part utan min tillåtelse."
Jag skrev tillbaka något i stil med att han inte behövde antanågot utan att ta reda på fakta först. Jag berättade att det här företaget hade köpt sina adresser från tex PAR-registret och att jag aldrig skulle ge bort min e-postlista till tredje part.
Personen bad då om ursäkt för det felaktiga antagandet. Tackar för det, helt okej, saken utredd.
Det där mailet visar ändå något. Visst är det lätt att man ser en sak och sen en annan och därigenom antar att det ena hänger ihop med det andra. Men stämmer det där antagandet?
Egentligen borde vi inte anta något innan vi tar reda på hur det ligger till. Jag går dock in i den fällan också ibland.
Låt oss kolla om du och jag också antar saker:
*Du får inte svar på ditt mail så snabbt som du hoppats.
Vad antar du?
*Du passerar en kollega, som inte hejar på dig.
Vad antar du?
*Någon gäspar under mötet.
Vad antar du?
*Du lämnar in ett förslag till förbättring på arbetsplatsen, men du får ingen respons.
Vad antar du?
*Någon i publiken lämnar lokalen mitt under ditt anförande.
Vad antar du?
Det är klart att både du och jag antar saker i de här lägena, men frågan är vad? Jag kan nästan anta att det vi antar ofta inte stämmer, eller hur? Så nästa gång något liknande händer, testa en av två saker:
1. Ta reda på hur det verkligen ligger till istället för att anta.
Våga fråga om det riktiga svaret. "Jag ser att du går så fort jag kommer in i fikarummet. Vad beror det på?"
Först när vi slutar anta en massa saker kan vi sluta lägga ihop saker som inte hänger ihop. Våga ifrågasätta dina antaganden och fråga dig själv:
"Hur vet jag det?"
Det blir den magiska frågan. Ställer du dig den frågan, ja då behöver man heller inte skicka mail med rubriken 'Olof the spammer' utan kan istället maila och fråga hur det ligger till.
Antaganden behövs bara när vi inte vet.
Här kommer alternativ nr två:
2. Anta att det beror på något som gör att du kan behålla en bra känsla inombords.
Ibland är det svårt att ta reda på fakta, så ska du ändå anta något, anta till din egen fördel, eller anta åtminstone något som är konstruktivt.
"Personen som gäspar har säkert bara sovit två timmar men ville ändå vara med på mötet och har faktiskt bara gäspat en gång. Fantastiskt!"
"Att Peter inte hejade berodde antagligen på att han inte såg mig, eller var i helt andra tankar. Händer det igen ska jag dock ta reda på fakta."
Veckans Peptalk:
Ta reda på fakta eller anta något konstruktivt. Om du har för vana att anta det värsta eller sämsta så kan du ha sabbat den dagen eller gått och retat dig över antagna spammail helt i onödan, så spara det värsta tills det verkligen behövs, okej? Använd det antagandet som sista alternativ, inte första.
Ha en go vecka, håll huvudet högt och låt inget få knäcka dig utan bara göra dig starkare så hörs vi igen nästa måndag! Det antar vi!
