Lite kloka ord från Olof Röhlander!
LUGN OCH SNABB
Jag sitter här och funderar på uttrycket "antingen eller". Vän eller fiende. Svart eller vitt. För eller emot. Är det verkligen så enkelt?
Är det inte både- och som är melodin i ett utvecklat samhälle och som är poängen med personlig utveckling? Flexibilitet.
Det är som att gå en utbildning. Du vill bli skolad i det du gör, men utan att låta skolningen ta över kreativiteten. Du vill kunna minnas ditt förflutna utan att bli bunden av minnena. Kunna lita på människor men samtidigt kunna genomskåda någon som talar med kluven tunga.
Nyss hemkomna journalisterna från Etiopien kan vara ett bra exempel. Ett sätt att överleva en sådan pärs är kanske att både acceptera nuläget men utan att förlika sig med att det alltid behöver vara så. Både acceptans och revolt. Inte antingen eller.
Jag kommer att tänka på min förre bordtennistränare Stellan Bengtsson. Han pratade om att försöka tänka "lugn och snabb". En klurig kombination. Jag förstod nog inte riktigt vad han menade just då.
Nu översätter jag det till: Stolt men samtidigt ödmjuk, bestämd men också följsam. Bry dig om dig själv OCH andra. Inte antingen- eller. Inte bara jobb eller bara fritid. Inte bara prata eller bara lyssna.
Det där är fortfarande en ständig utmaning.
Det här antar jag är en del i att utvecklas som människa. Att slipa bort de allra vassaste kanterna av sin personlighet och istället vara öppen för andra alternativ, utan att för den skull ge avkall på den man är.
Fundera på hur ditt liv ser ut just nu. Är det obalans åt något håll? Var står du tillbaka där du också skulle kunna ta mer plats? När skulle du kunna bli mer "både och" där du fram tills nu varit mer "antingen eller"? Vilka människor ser du som enbart irriterande, där du också skulle kunna ta in deras goda sidor?
Svart OCH vitt är nog modellen, även om den kräver mer av oss än den mer förenklade bilden av verkligheten.
Lugn och snabb. Det kanske går ändå. Det är ju trots allt bara ett beslut bort.
Jag sitter här och funderar på uttrycket "antingen eller". Vän eller fiende. Svart eller vitt. För eller emot. Är det verkligen så enkelt?
Är det inte både- och som är melodin i ett utvecklat samhälle och som är poängen med personlig utveckling? Flexibilitet.
Det är som att gå en utbildning. Du vill bli skolad i det du gör, men utan att låta skolningen ta över kreativiteten. Du vill kunna minnas ditt förflutna utan att bli bunden av minnena. Kunna lita på människor men samtidigt kunna genomskåda någon som talar med kluven tunga.
Nyss hemkomna journalisterna från Etiopien kan vara ett bra exempel. Ett sätt att överleva en sådan pärs är kanske att både acceptera nuläget men utan att förlika sig med att det alltid behöver vara så. Både acceptans och revolt. Inte antingen eller.
Jag kommer att tänka på min förre bordtennistränare Stellan Bengtsson. Han pratade om att försöka tänka "lugn och snabb". En klurig kombination. Jag förstod nog inte riktigt vad han menade just då.
Nu översätter jag det till: Stolt men samtidigt ödmjuk, bestämd men också följsam. Bry dig om dig själv OCH andra. Inte antingen- eller. Inte bara jobb eller bara fritid. Inte bara prata eller bara lyssna.
Det där är fortfarande en ständig utmaning.
Det här antar jag är en del i att utvecklas som människa. Att slipa bort de allra vassaste kanterna av sin personlighet och istället vara öppen för andra alternativ, utan att för den skull ge avkall på den man är.
Fundera på hur ditt liv ser ut just nu. Är det obalans åt något håll? Var står du tillbaka där du också skulle kunna ta mer plats? När skulle du kunna bli mer "både och" där du fram tills nu varit mer "antingen eller"? Vilka människor ser du som enbart irriterande, där du också skulle kunna ta in deras goda sidor?
Svart OCH vitt är nog modellen, även om den kräver mer av oss än den mer förenklade bilden av verkligheten.
Lugn och snabb. Det kanske går ändå. Det är ju trots allt bara ett beslut bort.
/Olof Röhlander
