Problem?

DET BLIR DU
Det var en varm, men mörk, sommarkväll i Peking för många år sedan. Jag hade via telefon några minuter tidigare fått inse att hon inte skulle vänta på mig när jag kom hem.
Jag minns att jag hade på mig de där blågula märkeskopierade Nike-träningsbyxorna som jag köpt på en marknad några dagar tidigare. Jag älskade de där, de prasslade så gott och var lätta att få av och på. Nu kändes det oviktigt. Jag började gå gatan fram, helt planlöst. Bilar, cyklar, människor. Några småkillar lekte med en röd laserstråle. Jag fortsatte gå, länge.
Hade någon filmat det som därefter skedde hade det nog liknat det ögonblick då Newton såg det där äpplet falla från trädet, eller då Arkimedes utropade Heureka!
"Vänta nu. Om det ska bli något av det här livet kan jag inte enbart lita på att andra ska stå i givakt närhelst det passar mig. Du tog beslutet att åka till Peking för att spela bordtennis. Att någon hemma kanske skulle vilja något annat var en möjlig konsekvens av det. Du är inget offer här. Det är inte synd om dig."
Jag bildade en pakt med mig själv där på en gata i Peking. En pakt som sa att om det behövs så får ensam vara stark. Något som deklarerade att jag får ta ansvar för mitt eget liv.
I allt jag gjort sedan dess har jag försökt stå upp för den där pakten. När jag höll på att skriva min första bok bestämde jag mig för att om inget förlag ville ge ut den så skulle jag göra det själv. Jag vill det inte, men jag kan om det behövs. Det var pakten som talade.
Den här veckan, den här dagen, kommer liksom många andra dagar att handla om matcher du får utspela själv. Visst, tillsammans är vi starka, och självklart ska vi samarbeta, och även våga ta emot hjälp, men ensam behöver också vara stark när det behövs.
Det finns nämligen många tillfällen, liknande den där gången i Peking, då batteriet till telefonen har dött, affärerna är stängda och lamporna är släckta. Då blir det du och ingen annan som får klara av det. Det blir du. Och vet du vad, det är okej, för du kommer att klara av det. Ännu en gång.
Eye of the tiger

"Det handlar inte om vem som slår hårdast. Vad det handlar om är vem som kan ta emot de hårdaste slagen och ändå fortsätta framåt."
Det här är ord som, om du låter dem få sjunka in och tar in dem på allvar, kan betyda mycket för den här dagen.
Ibland hamnar man i stormens öga. Allt bara snurrar runtomkring en och du befinner dig i mitten av ett kaos. Ingen tydlig väg ut.
Andra gånger är du starkare och vill ta tag i livet på allvar. Jag pratar om de dagarna man känner sig i kontroll tänker att nu finns det en ny sheriff i stan som ska styra upp saker och ting här igen.
Det här är livet. Du vinner ibland och du förlorar ibland. Ena dagen tar du två steg framåt, andra gånger tar det stopp. Ibland är du i kontroll, andra tillfällen inte. Men du måste ändå fortsätta framåt. Att ge upp är som att leva med en tvångströja. Då är det över. Då är det inte arbetslösheten som är problemet för den varslade utan det är hopplösheten.
Därför handlar det inte om vem som slår hårdast utan om vem som kan ta emot de hårdaste slagen och ändå fortsätta framåt. Ducka för vissa slag, blockera andra, javisst, men när smällarna kommer så vet du vad som gäller. Upp igen bara.
Det är då du behöver vara mer fokuserad, mer företagsam, mer beslutsam, mer målmedveten än någonsin. Eye of the tiger.
Har du åkt på en smäll nyligen så kan det vara just det här som det handlar om idag. Fortsätt framåt. Vad som än händer.
Så jag...
Känner du dig också annorlunda ibland?
Jag har en kompis som aldrig känt behovet av att gå i flock. Hon ömsar hellre skinn och börjar om än att tvingas in på en redan upptrampad vandringsled.
Hon har aldrig tillhört något lag. Aldrig följt en trend bara för att skocken rusat åt det hållet. Aldrig lyssnat okritiskt till någon bara för att de har en megafon.
De här människorna har svårt att rätta in sig i ledet. De har problem med att klappa i takt. Inte på grund av brist på taktkänsla, utan för att de inte trivs i det sammanhanget.
De kan inte tvingas in i en redan stöpt mall. De tilltalas inte av de måsten som andra vill trycka ned i halsen på dem. Massans lockrop biter inte.
Hon kanske aldrig kommer att bli någon perfekt lagspelare utifrån normen. Hon uppfattas som motvalls och sträv som en katts tunga, men hon gillar inte att hoppa på kommando bara för att någon säger "hoppa".
Kan du känna igen dig i det här?
Det här gör också att man från tid till annan känner sig utanför. Missuppfattad. Som en betraktare snarare än en deltagare på livets spelplan. Men så är det att vara annorlunda. Det är ingen svaghet, det är en styrka, även om det kan kännas som en förbannelse många gånger.
Det här är en hyllning till alla som är annorlunda.
Det är nämligen samma människor som i sina bästa stunder åstadkommit några av de viktigaste genombrotten, de mest briljanta idéerna, de största upptäckterna.
Inte trots att de inte gick i flock, utan just därför att de gick sin egen väg. De lyckades med detta bland annat just för att de var- och tänkte annorlunda.
Ta vara på den här färdigheten. Skriv din egen bok. Vinn din egen tävling. Fäll upp kragen och följ din egen kompass. Var stolt över det unika i dig.
NÄR SCOREKORTET ÄR RÄKNAT
"När Ditt livs scorekort är summerat, låt det visa Dina vinster och låt det visa Fina förluster, men låt det aldrig visa att Du inte försökte."
Igår kväll tänkte jag på vad jag skulle säga till mina närmaste om jag av någon anledning visste att min tid var kommen, många år från nu. Just nu är jag lyckligtvis frisk som en nötkärna, med det slog mig likafullt.
Jag vet såklart inte vad jag skulle säga i det läget. Men jag har funderat på vad jag skulle vilja kunna uttrycka.
Jag skulle vilja kunna säga till dem att jag haft ett bra race. Att jag vågade ta en chans i livet. Jag vill kunna säga att jag gjort det jag ville göra.
Jag vill kunna säga att det var upp- och nedgångar, men att jag aldrig gav upp. Jag vill kunna säga att jag skrattade mer och mer för varje dag, att jag uppskattade det här livet. Att jag var tacksam för allt jag fått.
Jag vill kunna säga att jag gjorde det bästa utifrån de resurser jag hade inom mig. Att rädslan aldrig fick ett ohälsosamt grepp om mig. Att jag vågade se livet i vitögat. Att jag stod kvar och inte backade ur. Blicken framåt.
Jag vill kunna säga att jag åtminstone försökte göra världen lite bättre. Att jag gav lite mer än jag tog. Att jag hade goda avsikter.
Jag skulle vilja känna att dem runtomkring som kände mig kan säga att det där var en bra människa. En man som inte gjorde allt rätt, men i alla fall gjorde mer rätt än fel. Som ville bygga upp, inte bryta ned.
Jag skulle vilja säga att de kan hälsa allihopa att vad som än händer dem i livet så fortsätt sticka ut huvudet genom fönstret och känn vinden i ansiktet. Slå på favoritlåten och skråla med. Sträck händerna i luften. Ta en chans. Känn saker. Tampas med livet. Le även när det inte finns någon anledning. Lev ett inspirerande liv.
Vad skulle Du vilja kunna säga när Ditt livs scorekort är räknat och summerat?
(Eller en något mindre filosofisk fråga: Vad vill Du kunna säga i slutet av den här dagen?)
KONFLIKTER PÅ JOBBET
En konsult kom in på ett företag med anledning av att man haft problem med konflikter till följd av bristande kommunikation och diverse missförstånd i samarbetet mellan de olika avdelningarna.
Chefen kallade till möte och alla anställda släntrade så sakteliga in i lokalen och satte sig till rätta. Konsulten stod längst fram och noterade beteende, kroppsspråk och den allmänna stämningen i gruppen.
Sorlet tystnade och chefen berättade om syftet till mötet och lämnade sedan över till konsulten, som kände de misstänksamma blickarna.
Konsulten stod tyst, blickade ut över åhörarna, och började därefter dela ut ett dokument till var och en i lokalen. Det enda som stod där var en ja och nej-fråga.
"Var snäll och svara med ett kryss i en av de två rutorna, Ja eller Nej, på den fråga ni har framför er, och lämna sedan in den här framme så ingen annan ser vad du har svarat."
Deltagarna gjorde som konsulten sade och lämnade in sina svar.
Konsulten gav sen ut ytterligare ett dokument med ännu en ja och nej-fråga på. De anställda gjorde återigen som de blev ombedda och lämnade in svaret.
Konsulten satte sig sen längst fram och började skriva och räkna. Tystnaden i rummet gick att ta på.
Konsulten slog sedan på sin dator och på storbildsskärmen kunde alla se resultatet på de två frågorna. Alla undrade hur konsulten så snabbt hade fått in siffrorna i datorn.
Fråga ett löd: "Anser du att du har samarbetsproblem?"
Svaret från samtliga var: Nej.
Fråga två löd: "Anser du att det finns andra som har samarbetsproblem?"
Svaret från samtliga var: Ja.
När gruppen fick se resultatet kunde de inte annat än att småle åt det. Några började till och med att skratta. Den påföljande insikten var påtaglig. Chefen, som också hade svarat på enkäten, var stum av förundran. Det var som att det hände något där och då i det där konferensrummet. Något förlösande.
"Jag anser härmed att mitt arbete här är avslutat", sa konsulten, stängde ned sin dator, lade ned den i sin väska och gick mot utgången.
I dörröppningen säger konsulten slutligen: "Nu vet ni var grunden till den här konflikten ligger. Därigenom har ni också fått lösningen till den. Lycka till!"
Behövs lite extra motivation idag?
Behövs lite extra motivation idag? Har glöden inom dig falnat en aning?
Ställ dig då de här fyra frågorna:
1.Varför?
Varför engagera sig egentligen? Varför kämpa sig upp tidigt på morgnarna och varför sätta sätta upp så höga mål? Varför köra armhävningar, äta rätt, tänka positivt, göra det där lilla extra, varför bry sig?
2.Varför inte?
Varför inte se hur bra du kan bli, hur höga mål du kan nå, hur vältränad du kan vara och hur mycket du kan utvecklas? Varför inte skapa din egen framtid och våga utmana dig själv att bli ännu bättre, ge ännu mer. Varför inte?
3. Varför inte Du?
Vem har sagt att Du inte kan? Varför inte Du den här gången? Det finns så många vittnesuppgifter på människor som lyckats med sämre förutsättningar. Du har styrkan, intelligensen, kontakterna, energin. Målmedvetenheten finns där, så varför inte Du?
4. Varför inte Nu?
Det här är den bästa av tider att vara vid liv. Det har aldrig varit bättre timing att satsa framåt och gå mot något ännu bättre. 2013 ligger framför dig, du har allt inom dig som du behöver, så varför inte Nu? Nu är en bra tid. Det finns ingen anledning att vänta.
av Anita Sköld
DEN SISTA PUSSELBITEN

Ibland pratar man om den sista pusselbiten. Det där som saknas för att man ska komma vidare. Den fjärde siffran i låskombinationen. När du väl hittar den så inser du att du kan gå mycket längre än du tidigare anat.
Kanske handlar den sista pusselbiten om att faktiskt bränna sina broar. Att likt härföraren Hernán Cortés sänka skeppen bakom sig, att den här gången inte ge sig själv någon reträttväg. Det finns då bara en väg och det är full fart framåt.
Kanske handlar den sista pusselbiten om modet att våga hoppa i den djupa ändan av poolen. Trots riskerna. Även fast du bara har de breda penseldragen av din framtidsbild klara för dig. Att gå på känsla.
Kanske handlar den sista pusselbiten om att ha turen på sin sida. Men, var finner du en fyrklöver? Det självklara svaret är: Där klöver växer och frodas. Kanske handlar tur då snarare om att ge sig själv chansen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att medvetet befinna sig i miljöer där möjligheter kan uppstå.
Kanske är du närmare än du någonsin kunnat föreställa dig. Den sista pusselbiten kan finnas inom dig. Den kan ha legat där, mitt framför näsan på dig, hela tiden. Den kan vara på bara en armlängds avstånd. Skillnaden mellan en vag idé och en färdig produkt är ibland blott en handling bort. Kanske har du redan allt du behöver, men inte insett det förrän nu.
Kanske handlar den sista pusselbiten om att stå upp för sina ambitioner. Att deklarera en tydligare avsiktsförklaring, att argumentera för något istället för att som tidigare flacka med blicken och glida bort ifrån ämnet. Att låta omgivningen förstå att det är något annorlunda i rösten den här gången.
Den sista pusselbiten kan vara att bestämma sig för att varken då eller sen finns längre. Hör du startskottet? Tiden är nu. Skördetid. Nu kör vi!
Av: Olof Röhlander
Dagens kloka ord
Träning är viktigare än talang.
Träning ger färdighet, men än viktigare är vad tränar du på?
Tränar du på att klaga, då blir du förr eller senare expert på att klaga!
Tränar du på att säga Ja, fast du menar Nej. Då blir du bra på att hitta undanflykter!
Den framgångsrike får ett problem och ser en lösning.
Den mindre framgångsrike får en lösning men ser ett problem.
Skillnaden ligger i vad vi tränar oss att se.
Det finns ett alternativ till att försöka förändra världen och det börjar med att ändra sig själv.
Tränar du på att se möjligheter, så blir du snart en talang på det.
Tränar du på att uppskatta saker som andra tar för givna. Då blir du bra på tacksamhet.
Vad tror du händer om du börjar träna på saker som du vill ha mer av i ditt liv?
Träning har visat sig vara ännu viktigare än talang!
LETA INTE LÄTTA LÖSNINGAR
Vi har alla upplevt misslyckanden. Motgångar. Vi kan förnimma oss hur det är att dra det kortaste strået. Hur det är att se andra kyssa medaljen med ens eget namn på. Vem har inte sett sin skylt slockna, bli nedplockad, för att dagen efter höra hamrandet av en ny text i neon. Vem har inte hört skratten där borta samtidigt som man själv gått utan skor i regnet.
Kanske har du då blivit frestad att fiska i grumliga vatten. Lyssnat på fel röster. Någon som lockar dig att segla under falsk flagg. Något som givit dig en ursäkt att leta enkla lösningar på något som du innerst inne vet inte bara handlar om plåster på ett öppet sår.
Låt den tanken aldrig få fäste i dig. Det hinner ifatt dig någon gång. Låt ingen få stampa på din moraliska kompass. Du är bättre än så. Du har mer i dig. Du är stark. Låt dom aldrig få en upp på dig. Ta en annan väg.
När frestelsen kommer, vad det än må vara för dig, spring. Som en flyende häst i galopp. Hälsa dem: Ring aldrig mer. Jag är en annan nu. Nyckeln ligger i ett fack någonstans, bara jag kan koden. Du får den aldrig. Jag har bytt nummer. Ha det så bra!
Från och med nu är det möjligheter som gäller. Fokus på att bygga upp, inte bryta ned. Att kämpa istället för att ge upp. Vem har sagt att det alltid ska vara lätt?
Häng kläderna på tork. Köp nya skor. Lämna in kompassen på lagning. Det är långtifrån över. Du har bara börjat din resa. Hoppas inte att den ska vara enkel. Hoppas att du utvecklas. Det gör vi inte när det bara är lätt.
Det andra tror är vanliga stenar är egentligen ett pärlhalsband. De har bara inte förstått vem de har att göra med. Inte än. Men snart. En dag. Idag. Nu.
Måhända finns det dagar för lätta lösningar. Idag är inte en sådan dag.

Öppna dörren!

FÖR DEN SOM BESTÄMT SIG av Olof Röhlander
Du har en glöd inom dig, känner du den? Även de morgnar du inte känner för någonting annat än att vända dig och somna om. Också de tillfällen du klipper med ögonen och kisar försiktigt mot ljuset så finns den där, slumrande.
Den där glöden kan tända hopp i andra människor. Tämj den inte, använd den istället. Rikta den mot något konstruktivt, kanalisera den där energin. Använd kraften som finns i att bestämma sig på allvar.
För den som bestämt sig .... är det aldrig för sent
För den som bestämt sig .... öppnar sig alltid en väg
För den som bestämt sig .... blir det svåra enklare
För den som bestämt sig .... skrämmer inget längre
För den som bestämt sig ..... växer också självförtroendet
För den som bestämt sig .... minskar även självtvivlet
För den som bestämt sig .... finns det ännu en dag
För den som bestämt sig .... blir orden plötsligt på riktigt
För den som bestämt sig .... blir målen tydligare än hindren
För den som bestämt sig .... finns alltid något att kämpa för
Andra kanske vill leda in dig i redan upptrampade spår, men du ska vara vild och fri. Gör det du sagt att du ska, starta det du tänkt på så länge, var den du vill vara, bli den du skulle kunna bli. Vad annars ska du göra?
Tiden går min vän. Har du bestämt dig än?
Lite kloka ord från Olof Röhlander!
Jag sitter här och funderar på uttrycket "antingen eller". Vän eller fiende. Svart eller vitt. För eller emot. Är det verkligen så enkelt?
Är det inte både- och som är melodin i ett utvecklat samhälle och som är poängen med personlig utveckling? Flexibilitet.
Det är som att gå en utbildning. Du vill bli skolad i det du gör, men utan att låta skolningen ta över kreativiteten. Du vill kunna minnas ditt förflutna utan att bli bunden av minnena. Kunna lita på människor men samtidigt kunna genomskåda någon som talar med kluven tunga.
Nyss hemkomna journalisterna från Etiopien kan vara ett bra exempel. Ett sätt att överleva en sådan pärs är kanske att både acceptera nuläget men utan att förlika sig med att det alltid behöver vara så. Både acceptans och revolt. Inte antingen eller.
Jag kommer att tänka på min förre bordtennistränare Stellan Bengtsson. Han pratade om att försöka tänka "lugn och snabb". En klurig kombination. Jag förstod nog inte riktigt vad han menade just då.
Nu översätter jag det till: Stolt men samtidigt ödmjuk, bestämd men också följsam. Bry dig om dig själv OCH andra. Inte antingen- eller. Inte bara jobb eller bara fritid. Inte bara prata eller bara lyssna.
Det där är fortfarande en ständig utmaning.
Det här antar jag är en del i att utvecklas som människa. Att slipa bort de allra vassaste kanterna av sin personlighet och istället vara öppen för andra alternativ, utan att för den skull ge avkall på den man är.
Fundera på hur ditt liv ser ut just nu. Är det obalans åt något håll? Var står du tillbaka där du också skulle kunna ta mer plats? När skulle du kunna bli mer "både och" där du fram tills nu varit mer "antingen eller"? Vilka människor ser du som enbart irriterande, där du också skulle kunna ta in deras goda sidor?
Svart OCH vitt är nog modellen, även om den kräver mer av oss än den mer förenklade bilden av verkligheten.
Lugn och snabb. Det kanske går ändå. Det är ju trots allt bara ett beslut bort.
Precis, så sant!
Livet kan kännas som en hal fisk ibland, man får liksom inte riktigt grepp om det, vad det handlar om egentligen.
Den här sommaren har jag fått tillfälle att fundera lite på det där och jag har insett att en sak som livet innefattar är ett antal beslut. Dessa för i sin tur våra liv i olika riktning och det är ju det som gör det så intressant.
Min största insikt den här sommaren var nog när jag under en morgonpromenad formulerade för mig själv vad talang egentligen är. För mig ligger en människas talang i hennes val.
När höstmörkret i sinom tid lägger sig som en slöja över oss här i Norden ännu en gång är det lätt att, likt en mal som drar sig mot ljuset, stämma in i klagokören.
"Usch, här kommer mörkret igen. Och vilket skitväder det varit i sommar".
Men det där är redan ett lagt pussel, inget som tillför oss något nytt egentligen. Det här händer ju varje år, vi som valt att bo här vet om det. Ändå ska vi gnälla.
Min poäng är att du kan ta ett nytt beslut den här hösten. Det är här du kan utveckla din talang.
Låt det som knäcker andra få inspirera dig. Prata inte som alla dom andra. Tänk inte som alla dom andra. Agera inte som alla andra. Du kan bättre, du vet att det du fokuserar på får du mer av.
Det här gäller ju inte bara vädret, utan även andra saker du har framför dig idag och den här veckan. Ditt jobb till exempel.
Det där är en av mina ambitioner för den här hösten, att utveckla förståelsen för att jag är mina beslut. Smaka lite på de orden du också vetja. Du är inte ditt förflutna. Du är dina beslut.
Ska det här bli ännu en höst av alla andra höstar, eller ska det hända något utöver det vanliga? I min värld är det inget man väntar på, det är något man är med och skapar själv.
Jag är inte bara en barkbåt som driver med vattnets riktning, ett offer för yttre omständigheter eller massans åsikter, jag kan lika gärna bli fisken som simmar mot strömmen. Om jag vill. Om det behövs kan jag göra ett bondeoffer men vinna något annat.
Din talang ligger i dina val. Det valet kan vara att omfamna hösten. Att inse möjligheterna. Att bli fascinerad istället för frustrerad. Se ljuset i mörkret. Låt punkteringen vara din vän, som jag hörde någon säga nyligen. Det tycker jag var himla bra sagt, för det är ju det som håller grytan kokande. Den kör vi på!